Aktuella kommentarer

Bankkritik av Andreas Cervenka - Aktuell med boken "Vad gör en bank?  -       2017-02-06

Andreas har skrivit en bok om banker - vad gör egentligen bankerna i samhället?

Han skriver att på 80-talet när man avreglerade bankerna - från kraven på hur mycket man fick låna ut och vilken ränta man fick ha på banklån - hade politikerna och samhället en tro på att vad samhället behövde var mera finansiering - d v s tillgång till mera pengar. Ekonomin hade stått och stampat under slutet av 70-talet efter oljekrisen 73-74 och i början av 80-talet genomgick USA en ekonomisk kris. För att få fart på hjulen i samhället började man i Storbrittanien och USA att avreglera bankerna så att de fick möjlighet att låna ut mera pengar till bättre ränta. Sverige följde efter några år senare. 

Andreas anger att lärdomen blev att har man tillgång till för mycket finansiering så använder man inte pengarna bara till att handla och investera i konsumtion eller produktion. Bankerna och de stora företagen som har mycket pengar börjar istället att använda pengarna till att spela på börser och spekulera i andra saker som till exempel fastigheter. 

Ekonomin blir med för stor finaisiering ett självspelande Casino. Samtidigt medför den stora tillgången på snabbapengar att smarta människor väljer att delta i finans-casinot istället för att utbilda sig till ingenjörer, utvecklare, forskare och andra för samhället viktiga jobb som man behöver för att skapa tillväxt. 

Samtidigt orsakar den stora mängden finansiella medel att det lätt bildas finansbubblor som kan spricka och orsaka stora problem för samhället och hela den övriga befolkningen. Detta framgår ju tydligt av alla finanskriser som beskrivs på denna hemsida.

Andreas anger att nu har vi hamnat i en situation där räntorna har trycks ner efter krisen 2007-2010 till mycket låga nivåer som har medfört att folk och företag har kunnat låna väldigt mycket pengar. Finansmarknaden har på så sätt blivit beroende av låga räntor. Om ekonomin i samhället skulle börja gå för bra så att man måste höja räntorna i enlighet med normala nationalekonomiska teorier så riskerar man problem på den finansiella sektorn vilket har medfört att finansvärlden sänker börserna när ekonomin börjar gå bra - istället för som det har varit i alla tidigare år - att börsen stiger när ekonomin går bra. 

Man kan säga att finanssektorn har lyckats låsa in samhället i en lånekarusell i vilken man vill se till att allt fler människor, företag och nationer måste finansiera sin verksamhet eller sina liv med lånade pengar. I slutändan vill ingen att räntorna ska gå upp eftersom man då skulle riskera att förstöra sin ekonomi. Ett bevis för detta är den svenska bostadspolitiken som fungerar så att man inte bygger fler bostäder än att man kan se till att priserna inte sjunker utan helst på grund av bostadsbristen får priserna och därmed låne-behoven att stiga. Detta gynnar bara en grupp i samhället och det är bankerna.

Man kan undra hur man ska kunna ta sig ur denna karusell ?

 

Kommer ekonomin någonsin att återhämta sig ? november 2013

Vart är vi på väg. Eller vart är vi inte på väg. Japans ekonomi har befunnit sig i nästan nolltillväxt sedan mitten av nittiotalet.

USAs ekonomi hankar sig fram med hjälp av massiva stödinsatser av regering och delstater. Allt färre har råd att konsumera "the american way". Brittiska öarnas ekonomi går på lågvarv - det enda som fungerar relativt smärtfritt är de stora finansinstitutetn som delvis orsakade hela denna ekonomiskasituation. I Frankrike kämpar man med att hålla igånglandet med statliga stöd. Och hur det ser ut i Spanien, Portugal och Italien är allmänt känt.

Finland har stora problem med minskad efterfrågan och minskade arbetstillfällen. Rysslandskrisen var verkligen en spik i Nokian-däcket. Danmark kämpar på bra. Sverige har på grund av sina stora export av råvaror klarat sig hittills. Men hur går det nu när det tyska lokomotivet börjar sakta ner. Vem ska då driva tillväxten.

Kinas och asiens ekonomier växer fortfarande om än inte i rekordfart. Men orkar de bära hela världen på sina axlar.

Den nedåtgående spiralen har börjat snurra allt fortare. Allt fler blir arbetslösa i stora delar av världen. Övriga sparar av rädsla för framtiden. Deras barn har svårt att få bra inkomster. Mängden pengar att spendera på konsumtion i någon form minskar hela tiden. Allt färre har råd att konsumera mer än det nödvändiga. En allt mindre del av befolknngen står för konsumtionen av resor, restaurangbesök o s v.

KI hävdar att vi måste sänka ingångslönerna så att fler kan få jobb. Det innebär att de accepterat att ekonomin krymper och att vi alla måste vara med och betala bördan. Framför allt måste de sämst ställda betala bördan. De rika drabbas inte.

Pengar finns i de stora finansbolagen men ingen investerar. Och vilket privatföretag vill investera i stora infrastrukturprojekt som inte genererar någon snabb vinst. Det känns som att riskkapitalisterna har spelat ut sin roll i samhället. De bryr sig inte om folket, människor utan bara om sin vinst.

Samtidigt vet vi alla att det inte går att konsumera oss ur krisen eftersom miljön, naturen, jorden inte kommer att klara påfrestningen. Så den vägen är stängd. Samtidigt behövs allt färre för att göra de produkter som vi behöver. Så hur ska vi i framtiden få någon inkomst och vi inte kan få något jobb.

Än är vi inte vid stupets brant men just nu går vi med stora steg mot ättestupan. Framtiden kommer att utvisa vad som händer - ett nytt system - en ny värld - en ny möjlighet. Något vi inte ens i vår vildaste fantasi kan tänka ut just idag.

Och kom ihåg  - konsumtionssamhället började växa fram i början av 1900-talet. Prylkonsumtionen och kulturkonsumtionen (radio o filmindistrin) startade i USA på 20-talet med hjälp av nya finansiella funktioner såsom avbetalning. "Köp nu -betala imorgon." Sedan vet vi hur det gick.

 

 

Vart är världen på väg ? - februari 2012

Från min synvinkel står Europas finansministrar och balanserar en giganstisk ballong av skulder ovanför deras huvuden. Det gällar att få med så många betalningsvilliga länder som möjligt. Ju fler de är och desto bättre sammanhållning de har, ju enklare kan de klara av att hantera ballongen ett tag till. Men det finns nog ingen återvändo - den kommer att spricka.

En grekisk politisk ledare förklarade situationen mycket enkelt. " Vad är det vi bråkar om ? Greklands skulder är på cirka 3-400 miljarder euro. Eu:s sammanlagda BNP är ungefär 65-75 billioner Euro. Men framför allt finansvärlden i London sitter på ett kapital motsvarande cirka 800 billioner Euro. "

Om siffrorna stämmer måste vi alla ställa oss frågan. Varför investerar inte finansbolagen några billioner Euro i Grekland och löser situationen ? Varför löser vi inte skuldproblemen i Eurozonen. Det finns ju uppenbarligen pengar. Vad är problemet ?

Svaret måste vara att kapitalisterna inte tror att de kommer att få tillbaka sina pengar med bra ränta. Investerarna tror inte på Europa. De tror inte att de ska kunna tjäna pengar i Europa. Samtidigt har många av de multinationella bolagen flyttat sina investeringar utomlands. Den europeiska arbetsmarknaden krymper långsamt. Konsumenterna får allt mindre pengar att konsumera för och så är den negativa spiralen igång.

Riskkapitalister och vanliga kapitalister sitter på läktaren och ser på. Deras budbärare från olika finanstidningar skriker ut budskapet att det är skattebetalarna som måste investera Europa ur skuldkrisen som orsakades av finansvärldens kapitalister.

Frågor till kapitalister; Har ni ingen karaktär eller stolthet. Saknar kapitalister känslobindningar till sin hemort, sina hemländer ? Älskar de verkligen penningen mer än något annat ?